Carnavalfilm

Lite handkamera-skildring av två av ekipagen! Notera dansarna som står på sidorna (och de som skjuter på vagnen!)

CARNAVAL - eller Montessori för rytmlösa

Två veckor har förflutit sedan karnevalen, en riktigt häftig upplevelse som förtjänar mer bilder än text.

Karnevalen i Florianópolis lär tillhöra de största i Brasilien och för en oerfaren svensk var denna helt klart tillfredställande stor! Det är klart att den i Rio är större och mer störtcool, ashäftig, råball än vår men man får också väga in mindre trängsel och minskad rånrisk här.

Hur går det då till det här karnevalandet?
Jag förstår aldrig riktigt vad det är som händer när det är dags för grupputflykt, har fortfarande lite problem med språket.., så jag var spänd av förväntan när vi åkte in till stan på något som hette désfile. Först samba-gick vi runt en park framför en lastbil som spelade musik som jag antar var samba. Bra var det iallafall. Jag iakttog noga våra bekanta som bott längre i det här landet för att kunna spatsera på ett korrekt sätt, lite lagom rytmiskt. Det var väldigt svårt till en början men jag tror kanske att jag fick till det någorlunda efter ett tag.

det var lite svårt att ta bra bilder här, men ni förstår poängen.


Som tur är finns det väldigt mycket tyskättlingar här i delstaten Santa Catarina och de är minsann inte heller så dansanta. Oavsett vilket var det väldigt trevlig stämning, stadens unga män hade som traditionen bjuder klätt ut sig till os dragqueens, alltså i damkläder men Johan, queerteoretisk som han är vägrade och upprördes över dubbelmoralen hos machisterna.

De här bor i vårt hus!

Men kul var det, jag trodde att vi sen skulle gå i ett sambatåg men det visade sig att vi istället skulle in på en sorts karnevalsstadion, dvs. en gata med läktare på båda sidor där sen själva paraden går.

I första skolan kom de lite mer seniora deltagarna. Uppåt tusen damer och herrar dansade i olika utstyrslar, finast av alla var dock de här gummorna som satt på kvällens första ekipage, en miniatyr av Florianópolis (enda...) fina park och kyrka.

Mellan ekipagen går kolonner av sambadansare i olika tematiska utstyrslar, de här schweiziska biskoparna tillhörde de mer bisarra varianterna.

Mellan varje sambaskola sköts fyrverkerier från ett säkerhetsavstånd på sisådär femton meter från läktaren där vi satt. Fyrverkerierna var framförallt häftiga på grund av tryckvågen och de brända pappersbitar som regnade ner på oss!

Nedan följer ett frosseri i de olika sambaskolornas stora ekipage. Jag betonar stora, roboten t.ex. var högre än det fyra våningar höga huset* som stod i slutet av stadion.
*huskonstruktionsstudenter kan räkna på en takhöjd inlusive bjälklag på 2,7 m.

Alla får vara med på karnevalen, från rullstolsbasketlaget till alla stadens barn, här utklädda till möss. De var ofattbart duktiga på att dansa kan tilläggas.

Paraderna pågick från sex på kvällen till fyra på morgonen och bestod av fem olika sambaskolor som visade upp sina ekipage och dansade iklädda olika utstyrslar. Musik spelades hela tiden och vi stod upp på läktarna och dansade. Ungefär kring midnatt hände då något märkligt som jag aldrig tidigare varit med om, helt plötsligt upptäckte jag att jag både klappade och dansade i takt! Mycket tillfredställande, Brasilien är för min koordination vad Montessori var för min finmotorik!

Några dagar senare åkte vi på en så kallad Carnaval da rua i en "by" här i närheten. Bilder finns men vi har just nu lite tekniska problem med USB-portarna så de dröjer ett tag till.

Glad fasta!