Kring det fyrkantiga torget (på vars eventuella gräsmattor man inte får gå!) ligger på ena sidan katedralen, på en andra guvernörspalatset och på en tredje sida någon form av rådhus.
Tyvärr hade jag missat den pikanta detalj att detta var en spansk design som inte fullt ut kopierats av portugiserna. Då spaniackerna anlade anständiga parker hängde portugisiska jesuiter på stranden och sålde pärlor emellan gudstjänsterna. Florianópolis ser ut därefter.
Min jakt på koloniala kvarlevor har fortfarande mest gett resultat i form av otrevligheter som det politiska läget. Johan satt helt oskyldigt och läste vad han trodde var ett något sånär objektivt nyhetsmagasin, tills han stötte på artikeln om de stora banditerna MST (organisationen De jordlösas rörelse) där fattiga bönder på landsbygden i norra Brasilien jämställdes med allsköns terrorgrupper och framförallt Colombias farc-gerilla. Tydligt är att Brasilien, som vi alla vet, fortfarande är ett mycket segregerat land. Vilket i och för sig är skönt eftersom man tydligt ser var favelorna finns, och således kan undvika kontakt med alla människor som inte bor inlåsta i fina hus. Som vi gör, vilket osökt leder mig till att berätta om vårt nya boende.
Carvoeira heter vårt område och ligger i vad som nog kan betraktas som en förort till Florianópolis, i alla fall en yttre stadsdel. Vi bor på själva ön Ilha da Santa Catarina och sisådär tjugo minuter från centrum, som också ligger på ön. I centrum har jag hittat en katedral och en hyfsad park, såg mer rester av den forna kolonialstaden på bild häromdagen så snart ska jag ut och fortsätta mina efterforskningar. Åter till vårt nya hem. Vi bor i ett vitt betonghus, en typ pelardäckkonstruktion antagligen även med trapphuset som bärande element. Det är lite fiffigt faktiskt för parkeringsplatserna ligger under huset, verkar vara en vanlig lösning här.
Vårt hus är tillsammans med två andra omringade av ett staket och för att komma in till husen och den lilla parken måste man först passera vaktkuren, och sen slå ytterligare en kod för att komma in i sitt hus.
Behöver man låsa in sig då? Nej, jag skulle tro att det räcker med ett lås på dörren, har hittills inte sett en tillstymmelse till kriminalitet här på ön, eftersom man som sagt vet var favelan ligger och inte går dit, men å andra sidan måste det ju finnas en anledning till att Florianópolis har en speciell polismyndighet för ”beskydd av turister”.
Och beskydd av fåglar.., småfågelbord här och där!
Det har varit lite dåligt väder på sistone vilket inneburit att vi mest har ägnat oss åt att flytta in i vår lägenhet och tvångsmässigt utvecklat portugisiskan. Engelska är inte så gångbart som turistguiderna hävdar, spanska däremot funkar utmärkt.
Därtill har jag studerat, eftersom jag tydligen gör det på heltid enligt CSN, och kan roa med föga smickrande fakta om Brasilien:
1490 satte slavhandeln till Brasilien igång, främst för att förse sockerrörsplantagerna med arbetskraft när den lilla del av ursprungsbefolkningen som inte kolade av smittkopporna dragit till skogs.
1510 började slavhandeln regleras av portugisiska kronan. Brasilien blev självständigt från Portugal år 1822, så då borde kanske slavhandeln ha upphört, kan man tänka sig men icke. 1888 avskaffades slavhandeln, och fram till 1850 ökade den fortfarande stadigt i omfattning. Totalt stod Brasilien för en tredjedel av ”importen” av slavar från Afrika (ungefär fyra miljoner människor).
Har fått ett tips om en by på södra delen av ön där den koloniala arkitekturen fortfarande är kvar. Snart ska jag bege mig dit för att se om detta stämmer.
Hej hallå hejdå.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar